Under den här tiden på Ibios har jag fått utrymme att upptäcka ännu mer av Guds hjärta och börjat greppa lite mer av verkligheten: att vi inte är projekt som behöver en ”quick-fix”, utan levande varelser som är skapade för att se och uppleva den vackraste av alla och få formas av hur Han ser på oss, att vi är skapade för att älskas och inte kan vara de vi verkligen är om vi inte får uppleva just den kärlek som vår skapare själv har för just oss. Där finns en så djup vila i vem Han är och vilka vi är.
Den här tidens upptäckande av Hans hjärta har varit vackert. Han skalar av lager av tyngd och religiositet och uppenbarar något nytt, något som är fyllt av liv och glädje, som jag aldrig fullt ut trott att jag skulle få uppleva.